ROBERTO ASSAGIOLI & PSYKOSYNTESENS URSPRUNG

Roberto Assagioli

Psychosynthesis is a method of psychological development and self realization for those who refuse to remain the slave of their own inner phantasms or of external influences, who refuse to submit passively to the play of psychological forces which is going on within them, and who are determined to become the master of their own lives.” / Roberto Assagioli

Psykosyntesen är en psykologisk inriktning. Den har en helhetssyn på människan, vilket innebär att den inkluderar kropp, känslor, intellekt och spiritualitet. Dessa olika delar av oss tjänar bäst våra syften när de samverkar i harmoni med varandra. När de formar en sammanhängande helhet har vi uppnått ”syntes”.

Psykosyntesen fokuserar på den friska kärnan hos varje individ och utgår från viktiga existentiella frågor som vem är jag, vad vill jag och vad är mitt syfte. En viktig del handlar om att stärka jaget och viljan samt utforska och lösa upp eventuella blockeringar som står i vägen för ett förverkligande av individens innersta längtan och potential.

Psykosyntesens grundades av den italienske psykiatrikern Roberto Assagioli. Han var son till det judiska paret Elena Kaula och Leone Greco och föddes den 27 februari 1888 i Venedig, Italien. Hans första två år i livet kom att präglas av två betydelsefulla händelser, dels dog hans far och dels lades han in på sjukhus för sin sviktande hälsa. Under sjukhusvistelsen träffade hans mor en ny man, läkaren Emanuele Assagioli som hon gifte om sig med.

När Roberto var 16 år började han utbilda sig till psykiatriker i Florens. Hans examensarbete handlade om psykoanalys och skrevs mestadels på den psykiatriska universitetskliniken i Zürich där bland annat C.G. Jung var verksam. Influerad av Jung och Bleulers idéer om psyket började han sitt eget yrkesverksamma liv. Redan i ett tidigt stadium kom han dock att ifrågasätta många av Freuds idéer om psyket och valde att gå sin egen väg och utvecklade en egen teori som han senare valde att kalla ”psykosyntes”.

För Roberto var det idealiska att utgå från det som var friskt hos individen istället för att primärt fokusera på det patologiska i beteendet. Han tyckte även, till skillnad från psykoanalysen, att det var lika viktigt att arbeta med nuet och framtiden som med barndomen i det förflutna. Han menade även att vissa ”högre” värden i  Freuds teori såsom kärlek, kreativitet, skönhet och andlighet borde ha ett egenvärde och studeras för sin egen skull. Assagioli var också intresserad av österländsk filosofi och visdom. Han blev medlem i Alice Baileys teosofiska skola och var god vän med den indiske nobelpristagaren (1913) Rabidranath Tagore, vilket kom att få konsekvenser för hans psykologiska teorier.

I stora drag går teorin ut på att människan har ett inre själv som är menad att vara dirigent i en orkester av olika aspekter som han kallade delpersonligheter. Dessa aspekter vill ha uppmärksamhet och utrymme av oss, vilket skapar disharmoni. Eftersom vi inte har kraft eller medvetenhet nog att stå emot dessa delpersonligheter eller roller (t ex domaren) kan de kapa vår inre dirigent och ta över taktpinnen. Genom att  medvetandegöra och identifiera individens delpersonligheter, för att sedan kunna avidentifiera sig från dem, kan dirigenten återigen bli tydlig och återta taktpinnen till balans, inre frid och harmoni. Detta gör att psyket bli mer stabilt och helt.

Man kan dela upp psykosyntesen i två nivåer – den ”personliga” psykosyntesen där man främst jobbar med barndomen och hur man fungerar i vardagen samt den ”andliga” psykosyntesen som, om klienten vill, hjälper individen att nå bortom delpersonligheter och komma i kontakt med andliga kvaliteter. Likväl som ”lägre” emotioner och drifter kan övermanna människan kan även andra känslor som intuition, stark inspiration, upplevelse av eufori uppträda. Dessa typer av psykologiska uttryck menar Assagioli kommer från det ”högre” omedvetna inom psyket som han kallar supermedvetande. Att bli alltmer medveten om att det finns en iakttagare till ens emotioner och tankar, vilket är självet, och när är vi alltmer börjar identifiera oss med detta själv så kan det också, bitvis, förändras och komma i kontakt med vad Assagioli benämner det ”transpersonella Självet” och en djup själslig upplevelse  bortom det personliga av att vi alla är en.

Efter andra världskriget, som han lyckades klara sig igenom, delvis för att han och hans familj kunde hålla sig gömda, var han långa perioder i USA där det grundades flera psykosyntesinstitut. Idag finns det många psykosyntesinstitut och terapeuter som arbetar utifrån Assagiolis idéer. Han dog den 23 augusti 1974 i Capolona, Arezzo, Italien.

CITAT:

”A person who is able to be a living centre of peace in today’s world and who is able to radiate that peace powerfully, ceaselessly, will be in a position to give needy mankind the benefit it lacks most and is in greatest need of.”

We think we can – as normal people generally do – put up with a certain amount of unanalyzed unconscious material as long as it remains more or less quiet and does not interfere with normal life and normal activities. When the unconscious disturbs, it has to be dealt with; if it keeps quiet, we do not make a systematic offensive against it.”

We are dominated by everything with which our self is identified. We can dominate and control everything from which we disidentify ourselves. The normal mistake we all make is to identify ourselves with some content of consciousness rather than with consciousness itself. Some people get their identity from their feelings, others from their thoughts, others from their social roles. But this identification with a part of the personality destroys the freedom which comes from the experience of the pure “I”.”

”There is no certainty; there is only adventure.”